måndag 27 oktober 2008

Ung katolik i Stockholm?

Tänkte bara uppmärksamma de unga katoliker inom Stockholms Län som möjligtvis läser denna blogg att nu på lördag, den 1:a november, så anordnar SLUK (Stockholms Läns Unga Katoliker) SLUK-dagen i S:t Eriks katolska skola. Arrangemanget är alltså gratis för de som är medlemmar i en SUK-förening. Sista dagen att anmäla sig är på Halloween, det vill säga den 31 oktober. 

Program för SLUK-dagen: 
12.00 Välkomna!
Presentation av SLUKs styrelse och av lokalföreningarna.
13.00 Lunch
SLUK bjuder på mackor!
14.00 Workshops
Bland annat filmvisning, föreläsning och diskussion med br. Johan om hur det är att vara fängelsepräst, pysselhörna och lekar.
16.00 Katekes med biskop Anders Arborelius
Tema: St Paulus
17.00 Mässa
18.00 Tårta och uppträdanden
19.30 Avslutning

"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner."

"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner. Förena er med oss" - så skrev en spansk ja-till-livet-anhängare (motståndare till abort/barnamord) till svar på abortförespråkarnas uppmaningar till att bränna kyrkor (det delades även ut tändstickor för detta syfte) - källa katolskakyrkan.se

Jag tänkte på detta då jag precis igår läste ut "Mangabibeln" av Siku och Akin. Man kan säga att "Mangabibeln" är en väldans förkortad version av Bibeln, eller en slags tolkning av den, där ju författarna lyft fram det som de har ansett viktigas. Visst ger det lite perspektiv att få samma budskap i ett nytt format.

Eld är knappast ett fenomen i Bibeln. Det är något alldeles centralt i vår tro.

Att vi döper oss räcker inte, eller som Johannes Döparen sade;
"Jag vet att några av er undrar om jag är Messias. Titta där! Där kommer Han! Jag är inte ens värdig att knyta upp Hans sandalare. Ja, jag döper er med vatten, men Han (Jesus Kristus) ska döpa er med Helig Ande och Eld."

Detta är som vissa kanske förstår, inte hämtat direkt ur riktigt Bibeln, utan just ifrån "Mangabibeln".

Budskapet Johannes Döparen vill förmedla är helt enkelt att dopet inte är tillräckligt.
Vi måste ta emot den Helige Anden, låta oss vägledas utav den, och brinna i vår tro.

Vår tro ska alltså vara i brand. Den skall inte var ljummen, eller kall, utan varm, levande såsom elden. Kärleken som känsla är ju, av min erfarenhet, oftast också en varm känsla, och porträtteras också som en sådan, varför det gör det hela än tydligare vad som verkligen hör ihop med vår tro.

Samtidigt, det här att brinna i sin tro är inte det svårt?
Självfallet är det svårt. Ingen har någonsin, mig veterligt, sagt att det är lätt.
Värst är det kanske när vi människor gör uppror mot Kyrkan, när vi tänker "det här är inte rättvist". Problemet är ofta att vi fastnar i ett alltför jordiskt och materiellt tänkande.
Jag kan exempelvis tänka att det orättvist att vi inte har prästinnor i vår tro, att kvinnor helt enkelt inte kan ta del av prästerskapet. Men då har jag likväl fastnat i den väldans världsliga tron. Det är helt enkelt inte Guds vilja. Liksom en hel del annat är emot Guds vilja.
En del saker och ting är till och med emot hur naturen är konstruerad, medan vi, "egentligen", kan tycka det är orättvist att säga att detta är fel.

Vilka är vi att döma?

Men vi dömer ju faktiskt inte om vi nu skall vara korrekta.
Det vi egentligen gör är ju att upplysa om Sanningen.
Det är ju alltid upp till Gud att döma, men vilken dom får då inte vi om vi brister i att upplysa människor när de är fel ute?

Störst av allt är kärleken.
Vad är inte kärlek då till Gud?
Att älska Gud och Hans ord?
Den Eviga Lagen?

Ty riken kommer och går, men den Eviga Lagen består.

onsdag 22 oktober 2008

Utmanad

Tydligen har jag blivit utmanad av både Johanna G och Simon att;

¤ Länka till den person som har utmanat dig
¤ Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget
¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade (det låter jag dock vara osagt)
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar

1. Är förtjust i "familjefilmer" ("Chicken Little", "Hjälp! Jag är en fisk", "Toy Story", "Scooby Doo" osv) och skräckfilmer ("Saw", "Dracula", osv) läskig blandning?
2. Är otroligt blyg IRL (In Real Life).
3. Gillar norra delarna av Sverige något otroligt mycket, vilket är vad jag kan gå och drömma om resten utav året...
4. Mina favoritpålägg är Nutella och jordnötssmör.
5. Gillar faktiskt serier där man skämtar om min tro, exempelvis South Park.
6. Min favoritserie på teve är "Svensson, Svensson".
7. Är pescetarian, vilket innebär att jag håller en vegetarisk diet, fastän jag äter fisk och skaldjur.

Utmaningarna går till;
Katolsk mamma på nätet, Ave Maris Stella, Ora et labora, Liberae sunt nostrae cogitationes, Johan Stenberg, JesusLovesYou och Open Force

måndag 20 oktober 2008

Politiken

Politiken är, tyvärr, ett återkommande inslag i min blogg.
Förmodligen för att jag dels är mycket intresserad av det, men också för att jag oroar mig något otroligt för vart vår civilisation egentligen är på väg.

Med tanke på att både Johan Stenberg och Tuve har applåderat "Nya" Miljöpartiet anser jag det hög tid att gå tillbaka till rötterna.

Det vill säga, vad som är viktigt för alla kristna att verkligen fundera över vid val.

Pelle Poluha tog upp detta i "Om varför en kristen bör vara höger".

Denna guide som vägleder den katolska flocken (finns som PDF och film) tar upp de icke-förhandlingsbara frågorna vilka är;
1. Aborter
2. Eutanasi
3. Embryonal stamcellsforskning
4. Mänsklig kloning
5. Samkönade äktenskap

Dessa är alltså de frågor som man i allra, allra första hand bör fundera över.
Det är alltså klandervärt att rösta på något/någon som är för någon av dessa.
Miljöpartiet, exempelvis, hade i senaste valet samkönade "äktenskap" som en av deras viktigaste frågor, som de förstås är för. Barnamord (abort) ser miljöpartiet som "en grundsten i ett jämställt och hälsofrämjande samhälle". Miljöpartiet är heller inte främmande för embryonal forskning, eller som de benämner det, "befruktade ägg".
Det är alltså bara en fråga som återstår, som Miljöpartiet inte heller har tagit ställning till ännu.

Något som debatterats hett i debatten är till exempel om det skulle vara oetiskt att rösta på ett parti som är kritiskt till invandrinspolitiken eller som inte har samma syn i andra, faktiskt mindre viktiga frågor, låt oss helt enkelt se vad påve Benedikt XVI när han fortfarande var kardinal Joseph Ratzinger, skrev i ett dokument om när katoliker kan ta emot Kommunionen;

"Not all moral issues have the same weight as abortion and euthanasia. For example, if a Catholic were to be at odds with the Holy Father on the application of capital punishment or on the decision to wage war, he would not for that reason be considered unworthy to present himself to receive Holy Communion. While the Church exhorts civil authorities to seek peace, not war, and to exercise discretion and mercy in imposing punishment on criminals, it may still be permissible to take up arms to repel an aggressor or to have recourse to capital punishment. There may be a legitimate diversity of opinion even among Catholics about waging war and applying the death penalty, but not however with regard to abortion and euthanasia"

Vidare beskrivs i dokumentet om det politiska valet, som ju är en vägledning för katoliker, att detsamma gäller för många andra frågor i den politiska debatten, exempelvis det bästa sättet att hjälpa de fattiga, att hantera ekonomin, att beskydda miljön, att hantera immigration, att att erbjuda utbildning, hälsovård, och pension.

Vad vill jag egentligen säga med detta då?

Jo, helt enkelt att vissa frågor är så pass viktiga att det vore just klandervärt att rösta på ett parti som går emot Kyrkan i dessa frågor.

I vissa andra frågor, förutom just dessa fem icke-förhandlingsbara frågor, det vill säga motstånd mot
aborter, eutanasi (dödshjälp), embryonal stamcellsforskning, mänsklig kloning och samkönade äktenskap, må partiet ifråga, eller kandidaten, ha i princip vilken åsikt som helst.

Självfallet uppmuntrar jag alla som har möjlighet att läsa valguiden i sin helhet.

fredag 17 oktober 2008

SSU och andras katolikhat

Det känns verkligen som att mediaeliten och de i någon slags maktposition fullkomligt bubblar över av katolikhat. Katolsk tro och lära gör sig som bäst när den inte syns eller hörs verkar resonemanget vara. "Självfallet respekterar vi religionsfriheten, men vi tänker inte ha någon respekt för er. " - för den totala respektlösheten är ett utmärkande drag.

SSU, som tidigare haft webbspelet "Vatican blast" där kardinalerna åker runt och sprider HIV-viruset genom att predika och fördöma användande av preventivmedel, har nu krävt av utrikesminister Carl Bild att han skall "ta itu med påven" efter hans fördömande av preventivmedel. Kära SSU, då tror jag ni får "ta hand om" en väldans massa katoliker som faktiskt är trogna den katolsk läran också. Jytte Guteland tar förstås också upp att kvinnor dör i illegala aborter. 37 000 barn blir mördade varje år här hemma i Sverige. Lagligt. Kvinnor till och med uppmuntras att döda sina barn, hjärntvättas att tro att det bara är en "cellklump".

Vi är nog alla cellklumpar om vi ska vara ärliga i så fall.

För en vecka sedan skrev också SvD:s Anna Larsson, nyhetskolumnist, om att "de heliga spermierna dödar miljoner kvinnor". Med anledning av att påven skulle uttala sig i frågan hade tydligen Anna väntat sig en förändring, men "Icke. Den katolska kyrkans avståndstagande från preventiv­- medel kvarstår, rapporterade påven, eftersom att an­vända sig av preventivmedel är att förneka ”sanningen om den äktenskapliga kärleken”. Vad nu den där ogifta 81-åringen i den lustiga hatten vet om det."

Vad Anna inte förstår är att katolska kyrkans lära inte förändras.
Den fördjupas.

Tilläggas ska Anna Larssons inledning till kolumnen;
"I Vatikanstaten i Rom finns en stol i vilken små onda män avlöser varandra. Intellektuellt enkelriktade och utan grundläggande empati för sina medmänniskor utfärdar de fördömanden på löpande band. Av homosexualitet. Aborter. Utomäktenskapligt sex. Och såklart preventivmedel. "

Katolikhatet riktigt bolmar runtom hos de politiskt korrekta.
Men vad kan man egentligen vänta sig.
Jesus Kristus budskap har väl alltid varit impopulärt, och då är en organisation som verkligen hänger sig åt det kristna budskapet och Guds ord - Bibeln - något högst ovälkommet hos de som är utav världen och inte bar i den.

Vi måste alltid betänka att vi tillhör ett annat rike - Guds rike.
Genom Jesus Kristus Kyrkan, den Heliga Katolska och Apostoliska Kyrkan, får vi en inblick i Guds rike redan här på jorden.

Att vi tillhör Kyrkan som Jesus Kristus grundade är självfallet ingen garant för att vi alla underordnar oss Jesus Kristus budskap. Det kan vi ju se i och med att Dagen konstaterar att 25% av USA:s katoliker är för samkönade äktenskap, och ytterligare 38% är för partnerskap.
Ingen av dessa förslag stöds av katolska kyrkan.
Det blir alltså 63% av de som inte är trogna Kyrkan i en så pass viktig fråga.

Detta är nämligen en bas för hela samhället.
Relationen mellan en kvinna och en man har alltid haft en särställning.

Varför?

Ganska enkelt, då det är grunden för liv.
Mamma, pappa, barn.
Mamma + pappa = barn

Det är därför samhället bör se till att uppmuntra äktenskapen, då det är själva grunden för liv, och utan liv lever inte ett samhälle särskilt länge. Ett barn bör helst också ha tillgång till sin biologiska mor och far. Det är så vi av naturen är skapade. Det är från vår mor och far vi finner vårt ursprung.

Självfallet är detta tyvärr inte möjligt för alla, men att ha tillgång till både en mor och en far, även om de inte är ens biologiska föräldrar, är utav yttersta vikt för vår mänskliga utveckling.

tisdag 14 oktober 2008

Re: Biktspegel

Fick precis ett svar från Johanna Gmitt inlägg om bikten, tydligen min femte eller sjätte bloggpost om biktens/försoningens sakrament.

Jag tänkte försöka svara på Johanna G:s funderingar här:
Johanna G skrev: "Men en sak jag verkligen inte begriper mig på är detta att om "Bikt+bot=bättring" stämmer så borde det innebära att katoliker är världens snällaste och godaste människor. Nu menar jag inte att katoliker skulle vara sämre människor (eller "värre kålsupare") än oss andra, men jag ser inget som indikerar motsatsen heller. "

Mitt svar: Katolska kyrkan är helgonens och syndarnas kyrka.
Vi faller alla. Det som är speciellt är att vi tror just på Sakramenten. Vi tror att det är något särskilt med dessa, att Gud verkar genom de. Prästen fungerar då som ett verktyg för Gud. Vi har alla upp och nedgångar, och genom Sakramenten får vi ta del av Guds nåd.
Dessa är ögonblick i vilka vi speciellt får uppleva Guds räddande närvaro.
Problemet, delvis i alla fall, tror jag, är att de som man stämplar som katoliker kanske inte alltid är trofasta sådana.

Exempelvis har vi ju som katoliker en plikt att gå i Mässan varje söndag, med vissa undantag, vilket det är långt ifrån alla katoliker som gör. Likaså blir Eukaristin, att ta emot Jesu kropp såsom brödet, lönlöst om vi inte renat oss från det värsta genom biktens/försoningens sakrament.

Det är ganska svårt att komma nära Jesus Kristus om vi fortfarande har stridsyxan kvar, så att säga, vilket egentligen är vad Försoningens sakrament (bikten) handlar om, just att lägga ned stridsyxan och erkänna att vi har fallit. Ty vi kommer alla att falla, och vi kommer förmodligen inte kunna ta ett andetag utan att synda. (självfallet är det skillnad mellan en större synd, en dödssynd, och en mindre synd, en venial sådan, och när det bara handlar om mindre synder kan vi ändå ta emot Eukaristin och få förlåtelse för dessa mindre synder).

Johanna G skrev: "För att vara övertydlig: botgöringen får (99 av 100) protestanter att se rött: "Man kan ALDRIG köpa sig förlåtelse! Man kan ALDRIG förtjäna förlåtelsen!! Det är ENBART Guds NÅD!!" osv. "

Mitt svar: Det här kan väl lugnt sagt sägas vara lite svårare. Under bikten får man ju faktiskt absolution, alltså Guds förlåtelse för det man har biktat sig för. Det förutsätter förstås att man ångrar sig. Det vill säga, man bestämmer sig för att det här skall jag verkligen inte göra igen.
En botgöring får man därefter, som kan liknas vid medicin. Botgöringen är unik för varje person och dess förutsättningar, men självfallet också sett till vad som skulle göra denne gott.

Tyvärr levde jag inte under tiden då de ökända avlatsbreven förekom, varför jag eller någon annan inte kan vara helt säkra på hur det fungerade. Men nej, det går absolut inte att köpa sig förlåtelse. Spekulationen jag kan ge, utifrån att förutsättningen för avlaterna är att man faktiskt har biktat alla sina synder, är att betalningen fungerar som själva boten.

Johanna G skrev: "Poängen med bikt och botgöring är ju att det ska följas av bättring, inte att man ska rena samvetet (för syns skull?) och sedan gå ut och göra om allt igen. "

Mitt svar: Precis. Det är just därför man måste ångra sina synder, annars är Försoningens sakramentet ogiltigt. Som jag skrev innan så innebär ånger att man faktiskt bestämmer sig för att "det här skall jag inte göra igen". Självfallet kommer vi dock falla igen, men kanske inte lika djupt. Det är därför vi måste välkomna Jesus Kristus i våra liv, låta Han vara delaktig och med oss hela tiden. Genom Sakramenten kommer vi närmare Honom.
Men också självfallet genom bönerna.

Johanna G skrev: " (Hum, undra förresten om bloggning istället för plugg ingår i sådant som borde biktas? Kanske VÄLDIGT tur för mig att jag inte är katolik...)"

Mitt svar: jag tror faktiskt du kan pusta ut, om det inte allvarligt skadar dina studier.
Att på olika sätt tjäna Gud och sprida Evangelium är ju av godo, och/eller att fördjupa vårt spirituella liv och berika det på olika sätt. Självfallet måste vi ju väga detta mot annat i våra liv.

Jag hoppas det var svar på dina funderingar Johanna!

Bilden denna gång är från när jag var på WYD i Sydney Australien, taget 10.7.2008 i St Mathews katolska kyrka från 1869.

söndag 12 oktober 2008

Misslyckad abort

Tja, så kan man väl se det.
Som en misslyckad abort.

Gianna Jessen överlevde helt enkelt en abort som hennes då 17-åriga mor försökte genomföra.
Till allas förvåning så var hon inte död när hon kom ur mammas mage, utan levande.
Hon tackar idag Gud varje dag, för varje andetag.
Som jag ser det så är hon ingenting mindre än en förbild.
Hennes vittnesbörd i och med att staten Victoria i Australien debatterar om huruvida abort skall avkriminaliseras är minst sagt rörande. Den rör till det ordentligt i hjärttrakten.

Gianna Jessen Abortion Survivor in Australia Part 1

Gianna Jessen Abortion Survivor in Australia Part 2


Uppdatering: förslaget att legalisera barnamord i Victoria, Australien gick igenom trots protesterna. Förslaget innebär också att doktorer och andra i hälsosektorn inte längre får vägra att befatta sig med barnamord/abort. Kardinal George Pell har skrivit mer om detta.

Biktspegel

Alltid innan man ska gå till kommunionen så bör man granska sig själv utifrån de tio Guds bud;
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Du skall icke missbruka Guds namn.
Helga sabbatsdagen.
Hedra din fader och din moder.
Du skall inte döda.
Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Du skall inte ha begär till din nästas hustru.
Du skall inte ha begär till det som tillhör din nästa.

I denna strävan finns något som kallas för Biktspegel, som hjälper oss att verkligen meditera över vart och ett av buden, om vi verkligen i våra hjärtan sanningsenligt kan säga att vi inte brutit mot dessa. Om vi upptäcker att så inte är fallet bör vi gå till Försoningens Sakrament, bikten, innan det att vi mottage Jesus Kristus kropp och blod, i form utav Eukaristin.

Biktspegel utifrån Skriften

Bilden är av AndreasPraefcke och är licensierad under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.5

onsdag 8 oktober 2008

FN och barnamord?


Lagom till 60-års jubileet av de mänskliga rättigheterna kommer abortförespråkarna presentera namninsamlingar för att få FN att utse barnamord (abort) som en universell rättighet.

Det är självfallet totalt befängt.
I deklarationen av de mänskliga rättigheterna så finns allas rätt till liv inskrivet.
Abortförespråkarna vill på något sätt få till det att barnamord (abort) är en rättighet.

Därför har man från "Catholic Family and Human Rights Institute" uppmuntrat folk att skriva på en namninsamling för de mänskliga rättigheterna.
Liksom jag gör.

Skriv på namninsamlingen för de mänskliga rättigheterna, att rätten till liv skall respekteras från konceptionen.

Meddelandet som jag fick på Xt3 i sin helhet;

"September 29, 2008

Dear Friend,

The UN will celebrate the 60th Anniversary of the Universal Declaration of Human Rights this December 10th.

To celebrate this occasion, radical pro-abortion groups intend to present the UN General Assembly with petitions calling for a universal right to abortion.

The largest, richest and most powerful pro-abortion groups are even now planning their attack on the unborn at the General Assembly.

Campaigns are being waged right now by International Planned Parenthood Federation and Maire Stopes International, the two groups responsible for more abortions than any other groups in the world. Both are beloved of the powers that be at the UN; and their efforts to promote an international right to abortion are welcomed by many UN Member States, perhaps most of the UN bureaucracy, and powerful US foundations that give millions to promote abortion at the UN and around the world.

We must stop them this December.

I am writing to ask you to sign a petition calling on UN Members States to interpret the Universal Declaration of Human Rights as protecting the unborn child from abortion. Did you know that the Universal Declaration calls for a right to life? Did you know that UN committees now interpret that as a right to abortion? We can stop them.

Please go HERE to sign the petition which we will present at the UN on December 10th, the celebration of the 60th Anniversary of the Universal Declaration of Human Rights. At the very least we must match what the pro-abortion advocates will present to the UN that day! They will present thousands and thousands of names. WE MUST MATCH THEM!

Go HERE to sign the petition and then please send this email to all of your family and friends. Our goal is to present 50,000+ names to the General Assembly. We need your help right now to block the pro-aborts from making huge progress for abortion at the UN.

We are going to run this campaign for the next six weeks. There is plenty of time to get this petition to everyone in your address book and all around the world. This is an international right. Please help us now.

Imagine the look on their faces when we send in 50,000 names! Be a part of that. Sign the petition
http://www.c-fam.org/publications/id.95/default.asp

and send this all over the world.

Yours sincerely,

Austin Ruse
President
C-FAM
(The only pro-life group working exclusively on UN social policy) "

Uppdatering: Respekt har också nämnt namninsamlingen för livets okränkbarhet.

torsdag 2 oktober 2008

Tio bud till bloggare

Evangeliska alliansen i Storbritannien har gjort en nytolkning av Guds tio budord för bloggare;
(Översättning av Dagen)
"Tio Guds bud för cyberrymden:
1.Du ska inte sätta bloggen framför din integritet.

2. Du ska inte göra din blogg till en avgud.

3. Du ska inte missbruka ditt alias för att synda anonymt.

4. Kom ihåg sabbaten och ta ledigt från bloggen en dag i veckan.

5. Visa högre aktning för dina bloggarkolleger än dig själv, och blås inte upp deras misstag.

6. Du ska inte dräpa någon annans anseende, rykte eller känslor.
7. Du skall inte använda internet till att begå eller tillåta äktenskapsbrott i din fantasi.
8. Du ska inte stjäla en annan persons innehåll.

9. Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot dina bloggvänner.

10. Du ska inte ha begär till din nästas besöksstatistik. Var nöjd med ditt eget innehåll.
"

Låter som ganska bra tips, men min fundering är varför Dagen måste vinkla det hela så till att vara "Guds bud". Känns som lite kvällspress över det.

I andra nyheter kan man tänka sig att kalla "homoäktenskap" för "Giftermål" istället för "Äktenskap".
Vad är det för skitsnack egentligen?
Det är samma sak, bara ett annat ord för det.
Det är fortfarande ett tillstånd av synd som man förklär i det välsignades kläder.
Var är kompromissen i det hela förresten?
(Min personliga övertygelse, och vad Kyrkan också förespråkar, är att det inte ens bör finnas så kallat partnerskap)